De dagar jag pluggar tar jag och tjejerna sovmorgon. Vilket egentligen betyder att vi vaknar samma tid som vanligt men att vi lägger och drar oss en stund innan vi kliver upp. Så har vi en lugn morgon med klädbyten och väskpackning. Oftast hinner vi leka en stund eller läsa en bok innan vi klär på oss.

Vi brukar försöka promenera till förskolan, det är en dryg kilometer dit, och oftast åker flickorna i cykelvagnen dit (och går hem på eftermiddagen) men ibland går dom delar av vägen även på morgon.

Himla skönt att ha promenadavstånd och verkligen toppen för mig som hinner komma igång, få lite frisk luft och röra på mig innan jag sätter mig vid datorn.

Hem från förskolan (när jag lämnat tjejerna) går givetvis alltid fortare, men typ 10 min tar det.

I början på september åkte jag till Stockholm för att påbörja min utbildning. På onsdags eftermiddagen den 7 september hämtades jag upp hemma av flygtaxin, åkte till Kallax och flög sedan till Stockholm. Ni försår säkert resterande - Arlanda express till centralen och sedan tunnelbana till hotellet. Ett hotell som för övrigt var superfint och endast fem minuters promenad från högskolan.

Startade torsdagsmorgonen på bästa sätt med hotellfrukost innan jag promenerade till Sofiahemmet.

Det var jättelätt att hitta till högskolan (vi hade fått karta och allt tillsammans med informationsbrevet). Så kickade vi igång. 35 personer från Jokmokk i norr till Lund i söder som alla vill lära sig med om palliativa vård. De flesta arbetar redan inom den specialliserade palliativa vården men en del arbetar med den allmänna (flera från hemsjukvården, äldreboende, kirurg- och medicinavdelningar).

Första dagen var det korvstoppning. All möjlig information. Att hitta, användare och lösenord till utbildningsplattform, bibliotek, referenshantering, hur utbildningen är upplagd, vad som förväntas av oss, fotografering osv.


Men alltså lunchen! Vilken lunch! Superfrächt och vackert upplagt, för att inte tala om hur gott det var!

Jag var helt knäckt efter första dagen, är inte alls van att bara sitta rätt upp och ner och bara lyssna en hel dag.

Jag hade redan kollat in med min kusin som bor i Stockholm om vi skulle träffas och äta middag (av förklarliga skäl träffas vi inte särskilt ofta) så jag gick tillbaka till hotellet och tog en power nap innan vi skulle träffas.

Anna-Lena plockade upp mig på hotellet och hade redan kollat in restauranger i närheten (trots att det ingick middag på hotellet - får testa det nästa gång). Vi gick på en grekisk restaurang som jag inte minns namnet på och åt souvlaki med grillat pitabröd och rostad potatis.

Det vattnas i munnen när jag tänker tillbaka på det.

Vi satt på uteserveringen och surrade i typ fyra timmar innan vi gick tillbaka till hotellet och surrade en timma till. Tulldistrikten fick jag lov att ta mig i kragen och säga hej då eftersom det väntade en heldag i skolan dagen därpå.

Nästa morgon checkade jag ut och promenerade tillbaka till skolan. Första dagen vi faktiskt hade några uppgifter att utföra. Först hade vi en föreläsning som skapade massa diskussioner och funderingar och sedan disskuterade vi olika etiska fall i små grupper resten av dagen.

När klockan slog 16.30 promenerade jag till tunnelbanan och påbörjade resan hem igen. You know the drill - tunnelbana - Arlanda express - väntetid på Arlanda (+försenat flyg) - flyg till Luleå - taxi hem till Hortlax. Jag var hemma strax före 22 och stupade i säng.

Nästa sväng till Stockholm blir 14-16 november och då får jag sällskap av mamma.

Jag har börjat plugga. Till specialistsjuksköterska inom palliativa vård. En magisterexamen.
Utbildningen är 60hp men går på halvfart vilket innebär en två år lång utbildning.

Utbildningen är på distans via Sofiahemmets högskola i Stockholm och jag har redan varit ner på första träffen.

Jag trodde inte att jag skulle komma in eftersom jag vid första antagningen var 19:e reserv (på 40 platser, 180 sökande) och andra intagningen var jag 2:a reserv. Jag ringde ner och rågade hur stor chans jag hade att komma in och fick till svar att chansen inte var så stor eftersom de gör ett överintag för att kompensera för avhopp.
Då la jag tankarna på studier på hyllan för i år och tänkte att jag kunde söka lite kurser för att öka chanserna att komma in nästa år. När det var två veckor kvar till kursstart fick jag ett mail som meddelade att jag blivit antagen!
Snabbt som attan pratade jag med min chef om studieledighet (hon visste ju redan om att jag sökt och jag hade ju fått muntligt besked om studieförmåner redan då jag sökte utbildningen), fixade barnvakt (eftersom Adam tagit semester för att jaga älg den veckan) och bokade en resa till Stockholm.

Jag har förhandlat fram ett studieförmånsavtal som jag faktiskt är himla nöjd med. Nu gäller det ju inte bara för mig utan det omfattar alla som vill läsa "min" utbildning. Jag får 10 000:- i månaden för studier (+ att jag jobbar som vanligt 50%), jag får alla resor + boende i Stockholm (var 10:e vecka 3 dagar) och jag får kurslitteraturen (+ev kursavgifter). Det jag i min tur "lovar" landstinget är att stanna kvar i två år efter avslutad utbildning och att jag ska slutföra utbildningen som de betalar för (annars blir jag återbetalningsskyldig, givetvis finns det undantag för detta - typ sjukdom osv.)

Jag är ändå himla nöjd med mina förmåner och när jag jämför de med övriga kurskamraterna ligger vi inte så dåligt till. Studenterna från Lund har bäst villkor och får sin vanliga heltidslön (jobbar 50%) men inga resor, boende eller litteratur - de har bäst förmåner. Sen varierar det mest mellan 1 studiedag i veckan (8h) till ingenting alls (bedriva 50% utbildning på fritiden).

I onsdags bjöd jag mamma och Maria på bio. De kläckte också den fabulösa idén med middag före.
Alltså så himla kul att bara gå ut en vardagskväll och njuta. Kvalité!

Vi åt på Oleary's och maten var verkligen kanon! Som alltid med dessa två blev det en hel del allvar, men också massa skratt.

Efter maten såg vi Bridget Jones baby. Som jag skrattade! Jag hade hört att det inte var lika rolig som den första men det stämde inte alls, jag tycker nog att den här var den roligaste! I slutet skrattade jag så jag fick sitta dubbelvikt och tårarna sprutade 😂

En synnerligen lyckad kväll!

Nu har vi dessutom bokat in en tripp till IKEA om ett par veckor och en Stockholmsresa i januari.

Jobbade på hela förmiddagen med matjorden runt stenläggningen och infarten. Jag gillar ju raka linjer och tyvärr blir jag helt galen på vår infart som är så ojämn så jag får bryt.

Kanterna är liksom så ojämna att jag inte står ut! Tog därför fram måttbandet och sprayfärg och markerade upp längd och bredd och sedan högg jag i med spaden.
Om jag säger så här - skotta packad grus är ingen höjdare, det gick typ fortare att skotta med händerna. Jag tog mig typ 10 meter på en timma. Då gav jag upp och gick in och lagade lunch.

Efter lunchen åkte vi till Pilar och Lennox för lite fika och surr.

Nu ikväll har jag och tjejerna stökat i garaget och fått lite ordning (helt galet stökigt det blivit där inne i sommar).

Imorgon blir det nya tag hör ute i gruset och sedan kommer Adam hem på eftermiddagen.

I maj fick jag brev från transportstyrelsen om att det var dags att förnya körkortet, jag har haft det i 10 år, 10 freaking år! Galet!

Det tog tre månader innan jag fick tummen ur och gick till fotografen, men nu är det gjort och det gamla körkortet är skrotat.

Varje sommar har jag, mamma och Maria som tradition att åka till Skellefteå för att shoppa. Igår var det dags igen. Vädret var inte riktigt med på noterna men ett lätt duggregn är väl okey om man mest springer i butiker.

En heldag tillsammans med de kvinnor jag älskar mest! Jag kom hem med en famn full med påsar och trötta ben, precis som det ska vara!

Jag håller fortfarande i med träningen och på midsommarafton fick jag till och med sällskap på rundan. Maria, som var här med familjen och sov i husbilen, hakade på så vi sprang den vanliga rundan - Bullerviken - mördarbacken. Det var faktiskt riktigt roligt att springa tillsammans med någon, jag har aldrig gjort det (ja, förutom när jag spelade fotboll då och vi hade lagträning).
Vi persade (för säsongen) i mördarbacken, 2:10, och höll en snittfart på 10,5 km/h på våra 6km.

Jag har också hunnit med att ta en löptur med tjejerna och cykelvagnen. Det går faktiskt himla bra, den rullar lätt och är smidig men det är klart att det inte blir samma sak som att springa själv eftersom överkroppen blir statisk när man håller i handtaget. Men den är ju kanon när jag vill träna och inte har någon som kan vara med tjejerna (läs: när Adam jobbar borta).

I helgen körde jag det vanliga passet, Bullerviken - mördarbacken, med dom vanliga intervallerna. Jag brukar köra uppvärmningstempo första 10 min sedan "intervaller" 2 min snabbare (typ 12km/h) 1 min lugnare (10-10,5 km/h) fram till mördarbacken (ca 12 min) sedan försöker jag hålla minst 10 km/h uppför, gärna snabbare om jag orkar. Efter mördarbacken är jag rätt slut så då kör jag lite nerjogg intervaller för att skölja igenom musklerna. Dvs 10 min nerjogg hem.

Nu i veckan körde jag ett annat intervallpass. Dels för att klockan inte skulle hinna bli så mycket (jag och Adam skulle se en film) och dels för att kroppen vänjer sig om man kör samma pass hela tiden.

Den här gången drog jag lilla rundan runt Hortlax. Samma uppvärmning som vanligt, 10 km/h 10 min. Men sedan körde jag intensivare intervaller: 30 sek i 14km/h, 1 min "vila" i 10 km/h i 10 minuter, dvs 7 intervaller. Sedan nedjogg sista 5 minuterna hem.

I fredags spelade Lers Winnerbäck på stadsfesten i Skellefteå. Jag och Pilly har sedan vi fick veta att han skulle komma till Västerbotten planerat att åka ner och se honom. Sagt och gjort, biljetter var köpta och karlarna var med barnen, underbart. En ledig kväll för två trötta morsor (en som just gått på semester och en mitt i spädbarnstiden).

Vi käkade langos och surrade tills det var dags.

Det är fjärde gången som jag ser honom (två av dom gångerna har faktiskt varit med Pilly) och han är lika bra varje gång. Dessutom har han ju just släppt sin nya skiva "Granit och morän" som för övrigt är sjukt bra!

I flera år har jag funderat på att göra en radikal frisyrändring. Men jag har aldrig vågat, nu efter lång tid har beslutet antagligen mognat fram och innan jag skulle hinns ångra mig bokade jag första bästa tid hos första bästa frisör.
Jag hade en vision om hur det skulle se ut och framförallt hur JAG skulle se ut - resultatet överskrider verkligen alla förväntningar. Det känns så bra och så himla mycket jag!

Det roligaste var att ingen visste om att jag skulle klipps mig, inte ens Adam, så alla hajar verkligen till när dom ser mig. Haha.

Efter frisörbesöket gick jag till jobbet och gjorde min stats arbetsdag före semestern. Så idag är jag officiellt ledig i 7 veckor framöver!