Röris.
Nu är Fredde här och håller på nere i källaren. Jag har blivit bannlyst från toaletten och alla kranar, har aldrig behövt vatten så mycket som nu ;) Men snart är det klart och då har vi kommunalt avlopp i hela huset. Underbart! Då blir det inget mer tjafs med stopp under huset och full brunn..
Tillsammans igen.
Så skönt att vakna upp tillsammans utan att någon behöver gå upp. Man kan bara fortsätta ligga i sängen och prata och mysa utan stress.
Igår kom Adam hem från Gällivare och jag är ledig idag :) här hemma har vi fullt upp. Adam ska bygga ett förråd till skotern, jag ska baka bullar och efter lunch kommer rörmockaren för att dra om så vi får kommunalt avlopp i hela huset!
Det här med barn.
Adam har alltid sagt att han inte vill skaffa barn förrän han är minst trettio. Vi har väl inte varit direkt överens där eftersom jag har velat skaffa barn sedan jag var nitton. Längtan efter barn var väldigt stark efter jag tagit studenten och fått fast jobb direkt. När jag började plugga la jag barnplanerna på hyllan, men om jag ska vara ärlig så skulle jag inte tvekat att skaffa barn under utbildningen om Adam velat.
Efter att Simon kom till världen har Adam ändrat uppfattning om barn, han har insett hur underbert det är med dom små liven!
Världens finaste lilla pojk
Om jag hade fått skulle jag ha tagit med honom hem den dagen frå BB och låtsas att han var min!
Nu har jag pluggat färdigt och fått jobb. Vi har skaffat hus och har ett stabilt förhållande, det kunde ju inte vara ett bättre tillfälle att skaffa barn just nu. Vi började "försöka" för fem månader sedan och i början på november kom aldrig mensen, men det ville sig ändå inte. Nu hoppas jag bara att det inte ska ta ytterliggare fem månader innan jag plussar på en sticka igen. Det är ju inget som säger att det kommer att gå vägen nästa gång heller.
Att längta efter barn men att inte få några (vad det än beror på) är jättejobbitg. Ibland känns det som att det aldrig kommer att bli min tur. Jag har stått berdvid och sett vänner och bekanta få barn och min längtan minskar inte. Ibland längtar jag så att det känns som att hjärtat kommer att brista, att sedan vänner, bekanta och släktingar tycker att det är på tiden att vi skaffar bar gör det inte lättare.
Jag får ofta frågan -När ska ni skaffa barn då? -Är det inte dags för er snart? *blink blink* Jag förstå att man som nybliven förälder är jättelycklig och vill att andra ska få uppleva samma lycka som en själv, men att ständigt få frågor om barn när man inte vill något hellre än att få barn sänker en och jag får alltid en klump i magen när jag får frågan.
Nu blir det ju säkert våran tur så småningom och jag längtar jättemycket, men just nu vill jag ta en paus, både från att försöka (hoppet och besvikelsen varje månad) och från frågorna.
Terapi.
Jag älskar att springa i mörkret när det duggregnar, precis som idag. Jag håller ett lugnt jämt tempo och det känns som att jag kan springa i all evighet. Idag blev det dock "bara" en mil på precis en timma (en minut och tretton sekunder).
Löpning är min terapi, inte för att jag springer och tänker en massa, jag mår helt enkelt så jäkla bra av att kuta omkring i mörkret :) Men jag erkänner visst är det grymt motigt ibland och soffan känns himla skön, men efter löprundan mår jag alltid så gott så det är alltid värt det!
Man blir tydligen ganska blöt om fötterna när man springer i regnet.
Gynmottagningen.
När jag pratade med barnmorskan i tisdags ville hon att jag skulle ringa till gyn på fredag om inte blödningarna minskat, vilket de så klart inte gjort. Så idag på morgon ringde jag till gyn för att höra hur jag skulle göra. De ville så klart att jag skulle komma in på koll klockan 11. Eftersom jag var på jobbet pratade jag med mina fina kollegor som ordnade att någon tog över mitt vårdlag så att jag kunde åka. Skönt att Adam var hemma så han kunde följa och hålla mig i handen. Vem tycker om gynundersökningar egentligen? Det är nog det värsta jag vet, till och med värre än tandläkaren.
Som tur var fick vi träffa en supergullig läkare som var jättefin att prata med. Hon kikade, kände och klämde och avslutade med ett ultraljud. Ingen bebis i magen (det visste vi ju redan), slemhinnorna såg tunna ut (vilket var bra), äggstockar och äggledare såg fina och produktiva (!) ut, det skulle inte vara några problem att bli gravida igen sa hon. Det fanns inget behov av någon skrapning och det finns ingen misstanke om utomkvedshavandeskap eftersom gravtestet dom tog var negativt.
Just nu känns det som att jag inte vill försöka igen, jag vet inte om jag orkar utsätta mig för det här en gång till. Men jag vet också att jag kommer att ändra mig bara jag får lite tid och distans, så nog kommer det sluta med en liten bebis för oss också så småningom.
Vi berättade för Kicki och Esa idag, Kicki började gråta så det gjorde jag också.. Jag har blivit så känslig just nu, så fort någon på jobbet frågar hur jag mår kommer tårarna sipprande, även om jag egentligen inte är ledsen.. Konstigt, jag inte van att vara så känslig (och definitivt inte van att gråta för allt och ingenting), men jag vet ju vad det beror på och att det kommer att gå över.
Kluven.
Jag hade en klump i magen direkt jag vaknade på morgonen. Det första jag tänkte när jag ordnade frukost var; jag är inte gravid längre. Jag bestämde mig för att ändå åka på jobbet idag. Jag hade verkligen sett framför mig att det skulle vara som vanligt, att jag skulle kunna pressa in mina tankar längst in i huvudet medan jag var på jobbet, att allt skulle vara som förut, men det ver det inte. De sista trappstegen till avdelningen var blytunga, direkt jag kom in på expiditionen började tårarna rinna igen. Så jag åkte hem..
Det låter töntigt men det känns som att jag bara gräver ett stort svart hål som jag till slut kommer att ramla ner i. Jag orkar inte vara på jobbet och engagera mig i någon annan än mig själv just nu, jag vill inte vara hemma, då går jag bara runt och vill ha något att göra men jag orkar inte ta mig för något. Jag är inte van att vara så här.. Jag vill inte vara ensam men samtidigt vill jag inte vara med någon.
Jag ska tvinga mig att städa lite idag, tror att det kommer att göra mig gott. Adams föräldrar kommer ju imorgon.
Livet fortsätter som vanligt.
Livet bara fortsätter precis som att inget hänt. Idag fick vi pelletsleverans som ska in i huset. 4 pallar á 832kg. Världen runt omkring fortsätter att snurra fast allt inom mig står stilla. Allt känns bara meningslöst just nu. Hur ska jag klara att ringa till Maria och berätta vad som hänt? På ett sätt skulle jag vilja strunta i att berätta för att bespara henne sorgen, fast jag vet att det inte fungerar så. Jag önskar bara att det här aldrig hänt. Jag önskar nästan att jag aldrig blivit gravid över huvud taget. Men jag vet att det bara är just nu jag känner så här, om en stund kommer det kännas något bättre igen och tårarana kommer att sluta rinna för en stund..
När livet rasar samman.
Kanske är det här värsta dagen i mitt liv. Jag är i alla fall glad att jag har en underbar sambo och en underbar familj som stöttar i alla lägen.
Jag har valt att lösenordsskydda min blogg för att kunna skriva lite mera personligt, nu har jag kontroll över vem som läser och vem som inte gör det.
Jag har längtat länge efter barn, i flera, flera år faktiskt. Men nu äntligen var det verklighet. Jag plussade lördag den 10/11 men vågade inte tro det, det kändes så overkligt, var det verkligen dags? Dessutom var strecket ganska svagt. Jag kunde ju så klart inte sluta tänka på det och på måndag morgon innan Adam for iväg till Gällivare för att jobba plussade jag igen, denna gång starkare. Ringde barnmorskan och fick tid redan på torsdagen.
Veckan gick och jag träffade barnmorskan för en första information, Adam kom hem från Gällivare och på fredagen (v6 5+1) berättade vi för mamma och pappa att de skulle få ett till barnbarn. Vilken lycka! På lördagen åkte vi till Boden och hälsade på syrran och Tord, självklart berättade vi även för dom att vi skulle få en liten bebis, även om det var länge kvar.
Till helgen kommer Kicki och Esa så vi tänkte överraska dem med nyheten under middagen. Jag tänkte åka förbi och hälsa på Peter idag och berätta för den blivande morbrorn.
Jag och Adam hade bestämt oss för att vänta med att berätta för resten av släkten och vänner till efter v12 för att vara lite säkrare.
I morse klockan fyra började jag blöda, förstod på en gång vad det var. Adam var ju i Gällivare så jag var ensam hemma. La mig i sängen igen och grät mig till sömns. Vaknade strax efter sju, gick på toaletten igen men jag blödde fortfarande så jag ringde till Adam och berättade att jag fått missfall. Han tänkte komma hem, men jag sa att det fanns ju ingenting att göra åt saken så han kunde lika gärna vara kvar på jobbet. La på och ringde mamma, grät redan när hon svarade så hon sa bara; Jag kommer till dej! 10 minuter senare var hon här.
Vi har suttit och pratat och gråtit tillsammans i flera timmar. Jag ringde ju så klart även barnmorskan som sa precis det jag förväntat mig, att det var sannoligt ett missfall men att man inte kan kontrollera det med ultraljud eftersom det fortfarande är så tidigt i graviditeten. Det är bara att vänta och se. Men jag vet redan att det är ett missfall, jag behöver ingen ultraljud för att bekräfta. Jag känner mig alldeles tom inuti och jag känner mig inte längre gravid.
Just nu känns livet bara tomt, men trösten är att jag vet att det kommer att bli bättre men jag måste ge mig själv tid att sörja. För även om det var tidigt i graviditeten hinner man ju planera, tänka och glädjas så mycket.
Just i danna stund tycker jag nästan mest synd om Adam som är i Gällivare på jobbet och sörjer, jag vet att han igentiligen skulle vilja vara här. Det var ju faktiskt hans barn också!
Al natural.
Kör på naturliga lockar idag :)
Till salu.
Nu äntligen har jag lagt ut mina skolböcker på blocket. Jag tyckte inte att jag köpte så många men tydligen har jag lite dåligt minne ;)
Ljus i vårt hus.
Medan jag har varit på jobbet ikväll har Adam och vår elektriker Stefan dragit kabel. Underbart med taklampor i vårt (tidigare) mörka vardagsrum =)
Kablaget.
Vi har elektrikern på besök ikväll, han har påbörjat planeringen för hur vi ska dra om alla små kablar. I helgen kommer han och drar om typ alla kablar i hela huset samt lägger till lite uttag :) Äntligen lite mer lyse i huset och mindre säkringar som går ;)
Födelsedagsmiddag.
Ikväll var vi på födelsedagsmiddag för mina föräldrar och alla var samlade, mys!
