Första träningspasset.
Jag har inte tränat sedan mitten på november, då hade jag en bra träningsperiod men åkte på magsjuka och sen drog graviditetsillamåendet igång på allvar. Tröttheten tog över och det blev inga pass på gymet, jag har försökt att promenera varje dag men vissa veckor har det blivit lite si och så med det.
Styrketräning och konditionsträning på crosstrainern blev det idag. Löpningen har jag lagt på hyllan för ett tag, nu är det crosstrainer, cykling eller promenad som gäller.
Nu när jag bara arbetar halvtid ska jag försöka komma igång på gymet igen. Jag kommer att behöva all kondition och styrka för att orka med både graviditet och förlossning (för att inte tala om tiden efter med två små!)
Idag har jag haft en sådan kanon dag, mått bra, varit pigg och känt mig full av energi. Vilken lycka att känna igen sig själv igen!
Vi (jag och Adam) har röjt och rensat hela förmiddagen, i ett lugnare tempo än förut för annars skenar pulsen direkt iväg. Efter lunch åkte jag iväg för första träningspasset på länge och det gick jättebra. Visst känner jag att jag tappat en hel del muskler sedan november men det är skönt att vara igång igen.
Styrketräning och konditionsträning på crosstrainern blev det idag. Löpningen har jag lagt på hyllan för ett tag, nu är det crosstrainer, cykling eller promenad som gäller.
After Work.
Idag var första dagen jag jobbat halvdag, och å så skönt det var! Efter fyra och en halv timma på jobbet var jag faktiskt ganska slut, jag hann allt som jag skulle hinna på åtta timmar. Men jag var trött när jag kom hem. La mig genast i soffan och vilade efter lunchen och sen sov jag "middag" mellan två och halv fem.
Det var ju himla tur eftersom vi bestämt sedan tidigare att gå på after work under kvällen.
Men nu är jag såå trött så nu blir det till att stänga ögonen genast.
Deltidssjukskriven.
Idag har jag sjukskrivit mig för första gången i mitt liv, i alla fall för en längre tid än för en magsjuka eller influensa.
Jag har ju haft en hel del besvär med illamående, trötthet, huvudvärk, hög puls och högt blodtryck. När jag var hos barnmorskan förra veckan tyckte hon att jag skulle sjukskriva mig redan då, men jag var inte riktigt redo. Efter jobb hela helgen känner jag att jag inte orkar, det är dags att lyssna på kroppen. Så nu är jag sjukskriven 50% tillsvidare, jag kommer att arbeta halva dagar vilket känns underbart.
Tvillinggraviditet.
Vilken chock det var att få veta att man väntar tvillingar. Så svårt att tro på, min första reaktion var att hon kikade på samma bebis två gånger. Men tillslut zoomade hon ut så vi kunde se båda underverken samtidigt.
Adam tuppade av och jag kunde inte sluta le.
Även läkaren och barnmorskan blev eld och lågor när det visade sig vara två.
Eller jag kanske ska börja om från början..
Vi åkte som sagt in på gyn för att göra ett tidigt ultraljud eftersom jag var orolig när jag haft lite blödningar några dagar. Vi kallades in i undersökningsrummet och vår läkare Karin gjorde en gynundersökning där hon såg att jag blödde lite från livmodertappen. Helt ofarligt och väldigt vanligt sa hon. När hon ändå var där och grejsa passade hon på att ta cellprovet också.
Adam som ju är karl och inte så tuff som man tror tyckte att det såg väldigt obehagligt ut, inte nog med cellprovet Karin fortsatte sedan med vaginalt ultraljud - också obehagligt enligt Adam.
Det enda JAG vill veta i detta läge är om barnet har ett hjärta som slår. Om det saknar en arm eller två spelar ingen roll, bara det lever.
Karin börjar då med -å, här ser ni ett huvud. Jaha, tänker jag, hjärtat då? Så jag frågar - Ser du något hjärta då?
- Bilden blir svart och snart kommer bebis fram igen, -Det är två, säger Karin.
Jag förstår vad Karin tror att hon ser men jag kan inte med egna ögon se att det är två olika bebisar så jag tror henne inte. Adam känner sig helt matt i kroppen och måste sätta sig ner. Han har förstått att det är något fel, har vi fått ett nytt missfall. Det blir alldeles för mycket med alla obehagliga saker han nyss varit med om. Han sätter ansiktet i händerna och börjar gunga fram och tillbaka, som att han ska svimma. Det tror Karin också och Adam säger - Det känns som att jag ska svimma.
Kvickt drar Karin bort ultraljudsaparaten, ropar åt Adam att lägga sig på golvet, springer till dörren och akutlarmar, tillbaka till Adam och hissar upp hans ben i luften.
Jag kan inte låta bli att skratta när jag ligger där i stolen med benen i vädret och muttan vänt mot dörren där halva gynavdelningen kommer inrusandes. Karin börjar ryta ut order, - hämta saft år pappan, -ta hand om honom, - ta över hans ben, jag måste ta hand om mamman.
Jag lovar att jag kommer alldrig glömma denna sund så länge jag lever.
När allt har lugnat ner sig och Adam har hämtat sig och förstått att det inte alls är något fel, det är bara fler än förväntat i min mage, kikar vi på dom igen. Dom där underbara små pluttarna i min mage som delar samma moderkaka.
Eftersom Karin också är glad över upptäckten traskar vi vidare till ett annat rum för att göra ett "riktigt" ultraljud (på magen) med bättre bildkvalité. Vi kikar på dom, mäter och förundras. Enäggstvillingar, fantastiskt! Men även större risk för olika komplikationer som havandeskapsförgiftning, graviditetsdiabetes, tvillingsyndromet (där den ena tvillingen får all näring och fostervatten medan den andra lämnas nästan utan).
Det kommer att bli nogra kontroller och täta ultraljud. Nästa i v18, dvs mitten av februari.
V 14 och magen fortsätter växa i rasande fart, vart ska detta sluta? ;)
Årsresumé 2013
Nu har ju bloggen stått stilla ett tag och det har varit välbehövligt. Jag känner mig redo att börja skriva igen, peppad inför vad som komma skall. Dessutom vill jag ha allt dokumenterat så jag kan gå tillbaka och minnas.
Vad passar inte bättre än att börja med en årsresumé från det gångna året.
Jag kickade igång Januari med en massa tränande, kontidionen ökade och jag sprang fortare än någonsin.
Åkte skidor och åt nyttigt.
För första gången i mitt liv åkte jag ospårat uppe på fjället tillsammans med Adam. Vi sköt ingen fågel och jag insåg efter utförsåkningen att det verkligen inte var min grej, jag håller mig till skidspåret i framtiden.
Vi som inte skulle starta några projekt eller lägga ner några penger på det gamla huset köpte plötsligt nytt golv som lades in. Ett bra beslut även så här i efterhand. Så mycket trevligare det blev.
I Februari hände det inte så mycket, jag fortsatte med träningen, klippte håret lite kortare och åkte på vinterkräksjukan.
I Mars läste jag en bra och intressant kurs i palliativ vård, vi hängde på hockey i Skellefteå eller satt bänkade framför tv när matcherna gick.
Träningen fortsatte och jag klämnde milen på 51.30
April tog med sig vårvintern till fjällen och det var där vi spenderade dom skönaste dagarna denna månad.
Vi var på fjällbröllop 900m över havet och bevittande när Sandra och Magnus blev herr och fru.
Skellefteå tog SM-guld och vi följde det så klart i tv-rutan.
Maj bjöd på ännu fler fina dagar i fjällen och vi klämde ur det mesta av dom.
Medan vårvintern var i full gång i fjällen hade snön smält bort hemma. Så fort marken låg bar påbörjade vi projekt bagarstuga- utsidan.
I princip hela maj målade, sågade och spikade vi. Hjälp fick vi från flera håll, familjen och vännerna.
I slutet Maj packade vi resväskan och åkte på en minisemester i Stockholm tillsammans med brorsan, Maria och Tord.
Stockholm bjöd på fint väder (föutom sista dagen) ocg god mat. Precis som en semester ska vara.
Maj avslutades med trädgårdsarbete, härligt att vara igång när värmen slagit till.
I Juni gick jag på min första riktiga semester som sjuksköterska. Lite tråkigt bara att nästan ingen annan var ledig..
Vi firade Tord med pompa och ståt.
Bagarstugan fortsatte sin förvandling
Även Simon var med och byggde.
Vi fortsatte jobbet i trädgården och planterade vårt första äppelträd.
Blommorna blommade och en och annan paprika kikade fram.
Under juni månad hänge jag en hel del med Simon som ju faktiskt var den enda andra som också var ledig alla dagar.
Juni avrundades med den årliga shopingturen i Skellefteå.
Juli kom och firades in ordentligt med bröllop. Denna gång var det Sandra och Alexander tur att bli herr och fru.
Tillsammans med vad som måste vara Sveriges bästa sjuksköterskor firade vi hela dagen lång i Umeå.
Jag kämpade på med löpningen och skapade en ny rutin- springa hem från jobbet.
Vi startade en ny tradition på jobbet också, after work.
Bagarstugan blev färdig och åh, så fin den blev!
PDOL drog igång och avslutade en helt fantastisk månad, trots lite taskigt väder då och då.
Sommarens sista månad Augusti låg jag fortfarande i med träningen.
Vi letade efter tomtpinnar och ansökte om lantmäteriförättning.
Traditionen med after work fortsatte men antalet deltagare minskade allt eftersom sommarvikarierna slutade.
I September tog jag på mig min nyköpta ryggsäck och fortsatte springa hem från jobbet.
Hockeysäsongen drog igång igen och jag var på plats för att heja fram dom svartgula till seger.
Trädgården gjordes klar för vintern och jag skördade mina grönsaker.
Vi kämpade på med after work trots frånvaro av vikarier.
Simon blev hela 2 (!) år och det firades så klart med tårta och presenter.
I oktober flyttade brorsan till hus och jag åkte med mina vänner och hälsade på en "gamal" kollega i Umeå.
November och December finns inte med i blogarkivet men slutet på oktober fick vi vårt efterlängtade plus på stickan.
Jag hade jättesvårt att tro att det var sant och brottades med att inte kunna känna mig glad på grund av rädslan för ett nytt missfall.
Tiden gick och redan i v 9 kunde jag inte ha mina gamla byxor längre.
Magen växte så det knakade under hela november. I slutet på december, under julen fick jag små blödningar och givetvis slog oron genom taket. Jag ringde till gyn och fick tid för ultaljud efter helgen.
Allting var så klart okey där inne i magen. Men läkare såg då två små fina sprattlande räkor på bilden. Vi väntar tvillingar!!
Inte konstigt att jag mått så dåligt hittils under graviditeten, jag slåss med en grymt illamående, en trötthet som inte kan sovas bort, sjuk huvudvärk och stigande blodtryck.
