Nu har inbjudningarna landat i en hel del brevlådor runt om i landet.
Den 15/11 ska vi ha namngivning för flickorna, vi blir en hel del folk trots att vi bara bjudit närmaste släkten. Eftersom varken jag eller Adam är kristna (jag är ju inte ens med i svenska kyrkan längre) kommer vi alltså att ha ett borgligt "dop".

Det är en hel del grejer att fixa innan, bara att bestämma hur allt ska gå till. Det finns ju inga givna "regler" som vid ett kyrkligt dop, nu gör vi precis som vi vill alltså. Vem ska prata och hålla i det till exempel? Nåja det löser sig säkert - vi har ju en och en halv månad kvar att fundera ut allt.

I helgen blev det premiär i stolarna.
Mycket populärt! Det är ju roligt att få komma upp en nivå så man ser vad som händer. 

Igår kväll samlades vi kusiner och åt trerätters. Så.himla.mysigt. Och.gott!

Åter i skolbänken. Sitter och lyssnar på en massa föreläsningar och det är så intressant! Jag märker verkligen skillnad från då jag läste grundutbildningen, nu har jag så mycket mer kunskap. Att jag dessutom arbetat i två år med hjärtan gör ju att jag lärt mig en hel del mer, massor som nu underlättar det jag läser nu. 

Den här lilla tjejen gillar tidiga morgnar.Då har jag och hon lite ensamtid tillsammans medan syrran ligger och drar sig en timma till. 

I veckan är mina kusiner "hemma" och hälsar på. Till vardags bor Anna-Lena i Stockholm och Johan i Lidköping så vi träffas inte så ofta längre.

Idag helt plötsligt fick Nea kläm på hur man vänder på sig.Jag lägger tillbaka henne på mage och tar fram mobilen och börjar filma, mycket riktigt trettio sekunder senare vänder hon sig igen. Efter det ytterliggare en gång innan hon tröttnar och vill kramas istället. 

Jag har svårt att bara koppla av och göra ingenting. Som att vara föräldraledig till exempel, jag har en massa projekt på gång samtidigt som jag är "ledig". Bagarstugan ska renoveras klart, namngivning för barnen ska planeras, jag ska läsa tre kurser på universitetet, nybygget ska planeras - ansökningar (banken, byggnadslov), information ska inhämtas, offerter från företag osv.

Det var en trött tjej som somnade i soffan tidigare idag.

Idag fick vi brev från Lantmäteriet, äntligen är förrättningen avslutad! 
Nu väntar vi bara på slutfakturan. När vi skulle ansöka om förrättningen fick vi veta att det skulle kosta (mellan tummen och pekfingret) 50 - 60 000, allt beroende på hur fort själva förrättningen skulle gå (hur bra man kommer överens med grannar - hur mycket reaserch som måste göras innan osv.)

Det är inte bara jag som är tokig i mina nya fladderbyxor, även tjejerna hillar dom.
Det är ju perfekt att kunna hålla fast morsan så hon inte springer iväg 😄

Allt som oftast har vi ett par glada tjejer här hemma.

Nu är det så himla nära alltså. Fönstersmygarna är målade, fönsterfoderna är uppskruvade, golvet är skurat och soffan står på plats. Nu saknas bara de andra möblerna.

Brorsan fyllde 23 år tidigare i veckan. Eftersom han håller på att renovera badrummet hemma och har rivit upp både väggar och golv samlades vi alla hemma hos mamma och pappa istället.

Nu är morgonpromenaden avklarad, en timma och tjugo minuter blev det idag. 

Tjejerna fick en mobil av mormor i förra veckan men eftersom vi åkte bort i torsdags han vi aldrig sätta upp den, men i måndags gjorde jag slag i saken och fixade det.
Vi har valt att ha den ovanför skötbordet  så dom inte ska hinna bli less på en gång. Sen anser vi också att man ska sova i sängen och inte leka - dom har ju lärt sig att när man lägger sig i sängen så sover man (utan vaggning eller tutte) så det skulle ju vara onödigt att förstöra det.Dom är så intresserade av allt som rörs och fläktar på med armarna och lyckas ibland träffa någon eller något. Men jag tror att vi ska plocka bort några av figurerna, dom ver inte riktigt var dom ska titta, ögonen går bara runt på dom 😊

Eftersom vi promenerar himla mycket, mellan en till två timmar per dag, tröttnar jag fort på dom vanliga rundorna.
Det är ju ändå någonting väldigt avkopplande att gå i skogen. Dessutom brukar jag försöka hålla mig borta från bilvägarna (i alla fall dom med lite mer trafik) eftersom det lever om så mycket, för att inte tala om alla avgaser. Så den nya rundan är ju perfekt!

Vi sitter och myser i soffan och Adam lägger Nea på mage en stund. Helt plötsligt håller hon upp huvudet högre än någonsin förr (senaste tiden har hon mest legat med huvudet i golvet när hon legat på magen, men hon måste ha tjuvtränat när vi tittat bort för helt plötsligt är hon jättestark!).

Idag startade SHL, som vi längtat! 
Spelschemat hänger på kylen, 55 omgångar väntar.

Nea och Lise är nu drygt två månader
Båda två fortsätter att gå upp bra i vikt och följer sina kurvor perfekt. Nea har skjutit iväg på längden med hela 3 centimeter (!) på 3 veckor. Hon är nu 56,5 cm lång och väger 5110 g. Hon startade ju på 3875 g och 47 cm.

Idag har jag hunnit med mycket eftersom tjejerna sovit större delen av dagen. Efter vår förmiddagspromenad på en och en halv timma fortsatte dom att sova ytterliggare två timmar i vagnen. Så vaknade dom, åt och efter en och en halv timme stängde dom ögonen igen och sov tre timmar till.
Alla blommor är nu borta och trätrallen står tom.

Ytterliggare några steg framåt i bagarstugan. Spisen är svärtad och smygarna är färdigmålade.

Vilken fest alltså, superbra ordnat, god mat och massa aktiviteter (minigolf, bowling, biljard, sportsimulatorer).
Maten var super, trerätters och allt serverat (att dessutom få äta i lugn och ro, utan en fot på babysittern, och kunna föra ett vuxensamtal är ju så lyxigt).

Så himla skönt, bara vakna av sig själv på morgonen. Och hotellfrukosten ska vi ju inte tala om! Så jäkla gott. 
Hotell i all ära, men nu vill jag hem till våra tjejer 😊

I torsdags åkte jag och tjejerna upp till Laisvall där pappa Adam är och jagar älg. 

Jag har till sist upptäckt det här med podcaster. Nu är jag helt fast! Kan inte ta en promenad utan en pod i örat.

Har hunnit med ytterliggare lite till i bagarstugan idag.

Nu är alla smygar och foder uppsatta ute i bagarstugan. Målningen återstår och när jag ska få tid till det får vi se.. 

Det går mycket bättre än vad jag någonsin trott. Givetvis är det ju ett as tungt lass att dra och alla ensamstående föräldrar därute gör ju ett fantastiskt arbete!

Idag hade jag och flickorna besök av min kusin Josefin och hennes kille Gustav. 
Dom är precis hemkomna från Tokyo och Josefin har precis påbörjat förskollärarutbiödningen, så vi hade hur mycket som helst att prata om, dom stannade ända till det var dags för tjejerna att gå i säng.

Förra veckan knatade jag på ganska bra med barnvagnen. Totalt promenerade jag i 11.5 timmar - drygt 7 mil har jag gått.