Vi har blivit erbjudna att göra en hälsoundersökning på jobbet så självklart tackade jag ja!På eftermiddagen stod jag vid spisen och lagade barnmat för fulla kastruller. Så roligt det är nu när dom börjat äta lite vanlig mat också (även om det tar sjukt mycket längre tid än att bara ge dom ersättning i flaska).
Torsdagen blev en lugn dag i hemmet men hockey på kvällen.


Det blev även några presenter eftersom Adam fyller år om ett par veckor och två presenter åt Pilly och Jonny som både gift sig och köpt (och flyttat in i) hus.
Idag har vi tagit det lungt hemma och vi har precis vinkat av min mormors syster och hennes man som varit hit med en bröllopspresent.
En glasfigur som är specialbeställd för att det skulle vara två bebisar :)

Hockeyderby idag, vilket innebar att Jonny och Pilar kom förbi och kikade med oss. Vi käkade pizza, snackade och myste med tjejerna innan matchen.
Jag och Adam var helt plötsligt vapenfria i soffan och kunde njuta helt av matchen när Skellefteå gick segrande ur striden.

Det är flera veckor sedan flickorna började med smakportioner och det har gått jättebra! All mat slinker ner och det smackas och smaskas.
Om än en aning grisigt  och lite kämpigt att hinna mata båda samtidigt, bra test av simultanförmågan :)Det blir en hel del att torka och tvätta efteråt, haha.

I veckan hade vi vår första mammaträff utan BVC. Superkul! Det bästa är ju att vi får prata om precis vad vi vill när vi träffas så här. På BVC har vi alltid ett visst ämne att prata om (det är ju också bra, men ibland vill man ju bara snacka annat med mammorna). 
Den här gången träffades vi hemma hos Josefin och Lion i Öjebyn och nu till veckan då vi ses är det på BVC igen. Vi försöker hålla det på en lätt nivå även fika/mat mässigt. Idag åt vi smörgås och drack the/kaffe/juice, enkelt men gott :)
Tyvärr saknades Linda och Axel eftersom Acel blivit sjuk, men Carro hade med båda sina barn, Juni (2 år) och Lea så det kompenserade ju lite ;)

Så nu har flickorna fått sina namn och jag och Adam har fått varandra.
Det var en helt fantastisk dag idag. Jag hade gruvat en del för hur det skulle gå med Lise och Nea eftersom dom brukar ha det jobbigt med nya miljöer och mycket folk, så jag var rädd att dom skulle skrika sig genom cermonin. Min oro var minst sagt obefogad dom skötte sig fantastiskt bra!  
Vilken dag alltså!

Imorgon har vi namngivning för tjejerna så hela denna dag har ägnats åt förberedelse.

När man lämnar barnen ensamma för en sekund, för att gå upp på toan (kanske mer än en sekund i verkligheten - men det känns som att jag är så snabb) kan det se ut så här när jag kommer tillbaka.
Lise ligger och skriker och Nea (som låg bredvid Lise när jag gick) har vänt sig från rygg till mage och snurrat ett kvarts varv - jättenöjd!

Det är inte alltid helt lätt att räcka till ibland.Att vara ensam med två går inte alltid som jag vill. Det är svårt att planera och hinna med att göra allt jag vill, speciellt när jag tar på mig så himla mycket grejer - namngivning, plugg, olika projekt ute i bagarstugan, planering för nya huset. Dessutom vill jag ju vara med tjejerna så mycket jag kan. 

Idag hände det! 

Så har medvetenheten smugit sig på ordentligt hos tjejerna. 

Man kan ju inte vara annat än glad bär man får umgås med så här fina barn hela dagarna.

Igår vände sig den här lilla straffången från mage till rygg för första gången.

I veckan har vi varit på BVC för tremånaderskontrollen. Dom växer som dom ska skruttungarna. Nea väger nu 5820g (+700g) och är 58,9 cm lång (+2,4 cm). Lise väger 5820g (nej, jag har inte skrivit fel - dom väger exakt lika mycket) (+670g) och är 58,7 cm lång (+2,7 cm). 
Dom blir bara större och större (hm, konstigt??) och mer och mer lik varandra.
Nu är nästa kontroll vid fyra månader.

I lördags åkte Adam iväg och fiskade så när mamma ringde på förmiddagen och sa att hon och pappa skulle åka upp till Maria och Simon ville jag förstås haka på. 
Eftersom vi inte träffas så ofta (som vi skulle vilja) gäller det att ta vara på alla tillfällen. 
Simon ville så gärna att han, moster och Lise skulle göra som sist vi var upp, nämligen promenera (Simon ska förstås köra bil) ner till bryggan. Och vem är jag att neka honom, så givetvis gick vi dit. 
Den var faktiskt tung vagnen, men det var en stolt kille som klarade det alldeles själv.

Vi har himla mysiga morgonrutiner jag och tjejerna.När dom vaknat vid 6-tiden lägger vi oss alla tre i stora sängen - jag i mitten - och ligger ett par timmar och myser. Tjejerna brukar somna efter en liten stund och jag ligger och slumrar en - en och en halv timma innan jag stiger upp och får nån timma för mig själv på morgonen. 

Som tjejerna gillar sin pappa alltså! Bästa stunden på dagen är när han kommer hem från jobbet. 

Inte ofta den här tösen har nog mycke ro i kroppen för att mysa, det gäller att njuta av tillfällena för dom är få.