Det började så bra på BB, Nea hade lite svårt med sugtekniken från början. På förlossningen när jag fick tjejerna till bröstet för första gången var det bara Lise som åt, trots att personalen försökte hjälpa Nea. Inte förän dagen därpå, tolv timmar efter födseln, åt Nea för första gången (ingen fara enligt personalen, en del barn har lite svårare att komma igång och vissa kan vara mer påverkade av förlossningen). Hur som helst så åt hon, men det var fortfarande svårt att suga fast och det tog för det mesta flera försök innan hon fick till det.

Innan vi åkte hem hade jag dock lärt mig att dubbelamma och det gick fin fint. Vi gav båda tjejerna tillägg efter amningen eftersom jag inte hade i närheten nog med mjölk för att föda två barn. Tanken var att vi skulle sluta med tillägg så fort bröstmjölken runnit till ordentligt. 

Nu blev det inte så eftersom Nea blev allt sämre på att suga - troligtvis eftersom det är en annan sugteknik när man äter från flaska - och till sist tog hon inte bröstet alls. Därför övergick vi till bara flaskmatning för Nea, från början pumpade jag ut för att hon också skulle få äta modersmjölk men efter ett tag slutade jag, det är ett himla jobb att hålla på och pumpa så nu får Nea bröstmjölk ibland bara och äter ersättning annars.

Lise ammar på heltid men kommer antagligen måsta sluta när Adam börjar jobba igen. Det blir annars svårt att mata två barn samtidigt, ett som ammar och ett med flaska. Två som matas med flaska samtidigt kan jag däremot fixa. 

Fördelen med att flaskmata en (eller båda) är att det är lättare att hjälpas åt. Nackdelarna är ju förstås (förutom rekommendationen att bröstmjölk är bäst för barnen) att det tar en lite stund innan maten är klar och att det är betydligt dyrare än mina egna produkter.

All denna hysteri om amning eller ersättning bryr jag mig inte ett dugg om, huvudsaken är att både vi och barnen mår bra!