Han är klok min morbror och besitter mycket kunskap (inte konstigt när han arbetar med det dagligen) så jag lyssnar mer än gärna på hans tips och råd. Att han alltid har inställningen att ingenting är omöjligt gör det ju ännu lättare förstås. 

Om någon vecka ska vi träffas hemma hos oss och kika på tomten, våran ritning och våra önskemål och sedan ska han kicka igång med den riktiga ritningen. 

Planen är att börja gräva i maj 2015, eller så fort tjälen släppt. Vi kommer ju först att gräva för jordvärme och direkt efter det (det tag ju bara någon dag) så börjar vi med grunden. 

Ser så fram emot allt detta men det är med skräckblandad förtjusning. Huset kommer antagligen att vara det största projekt jag genomför i mitt liv så jag hoppas ju verkligen att vi (hela familjen) kommer ut på andra sidan tillsammans.

Jag själv har fortsatt med tapet borttagningen på väggarna och även det blir såå fint. 

När det och målningen är klar ska jag bara putsa av spisen och svärta den och sen ska jag möblera! Åh, längtar så efter det färdiga resultatet, i mitt huvud är det fantastiskt fint 😃

Nu har vi precis kommit hem och mormor är påväg hit för att vara en stund med tjejerna så jag kan gå ut i bagarstugan en sväng.

Adam åker idag upp till Laisvall för att jaga älg och blir borta i åtta dagar. Jag och flickorna åker upp på torsdag, men en hel vecka ska vi klara oss själva här hemma.

Det kommer att bli en utmaning att ta hand om två tvåmånaders tjejer dygnet runt helt själv, tur att det är nära till mamma/mormor 😉

Inatt vaknade Nea halv fyra så jag var upp och gav henne mat. Halv fem var det återigen någon som var hungrig i rummet bredvid så Adam gick upp. När han går ner för trappen med (vad jag antar är ett av barnen - gissningsvis Lise som borde vara den som är hungrig eftersom hon sovit sedan klockan åtta igår) hör jag hungrigt prat från rummet bredvid. Jag förstår genast att Adam tagit fel barn och nu är påväg ner för att mata Nea för andra gången på en timma. Jag springer upp och kontrollerar i barnrummet att är korrekta och visst där ligger en liten hungrig Lise med uppspärrad blick. Samtidigt hör jag micron starta där nere så jag plockar upp Lise och skyndar ner för trappen och säger åt Adam - du har fel barn, jag matade Nea för en timma sedan.

Varpå han säger - Men när jag gick in i rummet låg Nea och viftade med armarna och Lise låg och blundade.

Dom försökte lura oss dom små rackarna 😄

Vi la tillbaka Nea i sängen och hon somnade om bums och Lise fick sin hunger stillad.

Jag vet inte riktigt hur vi ska komma ifrån det här problemet. Vi funderar på att sätta upp var sin sån här flagga (som man brukar ha på postlådan för att se om posten kommit) på var sin sida spjälsängen.

Nu är det ju inte hela världen om man råkar ta fel barn eftersom denne antagligen inte kommer att äta särskilt mycke och den som ligger hungrig kommer att få sin mat - aningen försenat - men det är ju himla dumt att väcka någon i onödan, speciellt på natten.

Det enda vi inte gjort är att mjölka kon,  tjärna smöret och baka brödet.

Fisken är ju i och för sig det mest onyttiga här eftersom den är vildfångad och antagligen kommer från Östersjön.

Igår somnade båda vid nio (vi har börjat träna på att somna i sin egen säng - att vi inte ska behöva vagga dom till söms, aningens svårt när man är ensam - och det kan ta över en timma innan dom somnar) Nea vaknade första gången halv två, sen vaknade Lise halv fyra, Nea halv fem, Lise halv sex, Nea halv sju, Lise halv åtta. Som ni förstår inte särskilt mycket sömn. 

Simon ligger gärna och myser bredvid dom och stryker dom på huvudet och säger sååjaa 😃

Vi började kvällen med att gå ut och äta lite god mat, sen åkte vi hem och la oss i soffan och kollade hockey (superskönt att kunna ligga i soffan och koppla av utan ett gnällande plåster på sig). Nu väntar en hel natts ostörd sömn!

Alltså det här är ju helt otroligt men i natt har båda tjejerna sovit en HEL natt! Ja det är faktiskt sant! Från klockan tio igår kväll till kvart i fem i morse, då vaknade Nea och precis när hon fått mat vaknade även Lise. Jag kan säga att det är en glad mamma som fått sova sju ostörda timmar (jag är ju givetvis nöjd med hur det varit tidigare också, med en matning per natt). 

Jag antar dock att det är mer en engångsföreteelse än en vana, men jag är ändå jätteglad, sju veckor och första hela natten - och att dom dessutom lyckas pricka in den samtidigt är ju otroligt! 

Lite chili, tomat och ett äpple, förutom jordgubbarna, potatisen och morötterna😃 

Nästa åt kommer det inte bli någon trädgård alls eftersom all kraft kommer att läggas på familjen och bygget av det nya huset.

Igår gav vi oss iväg mitt i hällregnet, jag tog på mig regnkläder och drog över regnskyddet på vagnen så det gick jättebra. Blev förstås blöt ändå men det var ju bara en promenad så det var ju bara att byta kläder när vi kom hem igen. Kan ju säga att tjejerna tyckte det var mysigt, mörkt och varmt i vagnen så dom sov i fyra timmar 😃

Jag har inte satt ihop det än eftersom det dammar så mycket där ute när Adam slipar och putsar.

Idag har vi varit ensama hemma för första gången eftersom Adam började om att jobba idag. 

Vilken pärs! Även om mamma kom förbi och hälsade på (och hjälpte till) ett par timmar. Men inte är det helt lätt att sköta två småbarn själv. 

 

Morgonen började bra när Nea vaknade halv sju på morgonen och Lise halv åtta, efter att dom båda ätit somnade dom om så jag passade på att äta frukost själv och sedan träna. Klockan tio vaknade Nea igen och Lise tog sovmorgon till elva, sedan var det full fart här hemma. När det var dags för lunch för mig hade jag händerna fulla men som tur var kom mamma förbi och hjälpte till lite.

Efter att tjejerna ätit lunch åkte jag och mamma in till stan (första turen med båda barnen i stan). Vi kikade på tapeter till bagarstugan igen (hade ju egentligen bestämt mig men började vela lite), det slutade med att det blev en annan tapet.

Förutom tapeterna köpte jag ett par mössor och var sin kofta till tjejerna.

Idag tog jag därför en långpromenad så att Adam kunde börja pusta spisen.

Dagarna går fort och vi stiger faktiskt inte upp förän vid 9-10 tiden här hemma. Då har båda tjejerna oftast en vakenperiod som sträcker sig till 12-13 ungefär. När dom ätit "lunch" tar vi oftast en timmas till en och en halv tummas promenad och sedan sover dom i vagnen till nån gång mellan 16-18 (vissa dagar är så klart mer oroliga och då kan en av dom eller båda vakna redan då vi kommer tillbaka från promenaden och vara vaken någon timma). Då är det dags för "middag" och efter middagen hänger dom med oss när vi äter eller så sover dom igen. Vid 19-20 brukar dom vakna igen och sedan vara vakna till 22-23 för att sedan somna för natten. 

Under de fyra veckor som gått sedan jag upptog träningen har jag följt Olga Rönnbergs bok om träning för nyblivna mammor. Den första delen är nu avklarad och jag avancerar nu till träning med pilatesboll, men fortfarande handlar det mest om muskelkontakt.

 

Jag känner dock hur jag gått frammåt under dessa veckor, övningarna är betydligt enklare nu än i början. I övningen plankan orkade jag från start 3 x 30 sek på tårna, nu fixar jag 3 x 1 min. 

 

 

När jag satte igång med träningen tog jag lite "före" bilder och nu har jag tagit lite "at the moment" bilder. Det har ju faktiskt gått frammåt även visuellt även om det inte känns så.

 

Jag måste säga att jag är förvånad över hur stark jag var i magen under och efter graviditeten. I slutet på graviditeten orkade jag lyfta båda benen liggandes med bara magmusklerna och efter förlossningen när jag körde igång med träningen fixade jag plankan 3 x 30 sek på fötterna direkt!

Muskeldelningen är inte heller speciellt stor (är nu nere på mindre än 1 cm) för att vara en tvillinggraviditet. 

Det går sakta men säkert framåt - även om jag skulle vilja att det skulle gå fortare är jag ändå nöjd med resultaten, speciellt eftersom jag inte går på någon diet utan äter precis som vanligt :) 

Nåja, jag fortsätter kämpa, det har ju trots allt bara gått drygt fem veckor. Jag har dessutom fem kilo kvar på vågen innan jag är tillbaka på ursurungsvikten (jag har med andra ord gått ner 18 kg sedan förlossningen. Första två veckorna efter förlossningen gick jag ner 17 kg, sedan dess har det gått ganska segt = 1 kg på tre veckor). Jag fortsätter med promenaderna och träningsprogrammet så får vi hoppas på fler framsteg :)

I natt har vi inte haft något att klaga på, båda tjejerna somnade vid elva igår och Nea vaknade halv fyra, när hon precis ätit och somnat om (i sin egen säng!) vaknade Lise, så klockan fem hade även hon ätit och somnat om. Sedan vaknade dom båda vid sju, så vi fick sova riktigt mycket i natt.

 

När vi väl stigit upp och alla fått i sig frukost stoppade jag ner tjejerna i vagnen och tog en promenad. Det gick hur bra som helst, båda hade nämligen somnat efter tjugo minuter (jag gick jätte sakta efter en grusväg så att det guppade så där lagomt skönt, tydligen går båda tjejerna med på att åka i snigelfart - det är bara morsan som inte är nöjd) så när dom somnade gasade jag på, det blev en rejäl promenad på en och en halv timma (man måste ju passa på).

Efter att vi kommit hem sov dom en stund i vagnen innan det var dags för käk igen. 

Jag har bestämt mig för att börja träna på att vara ensam med dom redan nu, Adam börjar ju om att jobba om en och en halv vecka och jag vill gärna ha testat lite innan dess. Det svåraste är ju matningen (om dom vill ha mat samtidigt förstås) och att söva/trösta dom. Så jag ställde iordning allt (a och o för att lyckas är förberedelse) och matade därefter båda samtidigt, det gick jättebra! Men när man vill ta upp dom och hålla om dom efteråt räcker man ju inte till. Så jag la dom i vagnen igen och tog en kortis promenad och (hör och häpna) Nea somnade direkt, Lise var däremot vaken men det passade ju bra för då hade jag ju all tid i världen för henne när vi kom hem igen och Nea sov ute i vagnen :) Dom enda gångerna jag är glad att dom inte är synkade i mat och sovtid är när jag är ensam med dom 😊

 

Det började så bra på BB, Nea hade lite svårt med sugtekniken från början. På förlossningen när jag fick tjejerna till bröstet för första gången var det bara Lise som åt, trots att personalen försökte hjälpa Nea. Inte förän dagen därpå, tolv timmar efter födseln, åt Nea för första gången (ingen fara enligt personalen, en del barn har lite svårare att komma igång och vissa kan vara mer påverkade av förlossningen). Hur som helst så åt hon, men det var fortfarande svårt att suga fast och det tog för det mesta flera försök innan hon fick till det.

Innan vi åkte hem hade jag dock lärt mig att dubbelamma och det gick fin fint. Vi gav båda tjejerna tillägg efter amningen eftersom jag inte hade i närheten nog med mjölk för att föda två barn. Tanken var att vi skulle sluta med tillägg så fort bröstmjölken runnit till ordentligt. 

Nu blev det inte så eftersom Nea blev allt sämre på att suga - troligtvis eftersom det är en annan sugteknik när man äter från flaska - och till sist tog hon inte bröstet alls. Därför övergick vi till bara flaskmatning för Nea, från början pumpade jag ut för att hon också skulle få äta modersmjölk men efter ett tag slutade jag, det är ett himla jobb att hålla på och pumpa så nu får Nea bröstmjölk ibland bara och äter ersättning annars.

Lise ammar på heltid men kommer antagligen måsta sluta när Adam börjar jobba igen. Det blir annars svårt att mata två barn samtidigt, ett som ammar och ett med flaska. Två som matas med flaska samtidigt kan jag däremot fixa. 

Fördelen med att flaskmata en (eller båda) är att det är lättare att hjälpas åt. Nackdelarna är ju förstås (förutom rekommendationen att bröstmjölk är bäst för barnen) att det tar en lite stund innan maten är klar och att det är betydligt dyrare än mina egna produkter.

All denna hysteri om amning eller ersättning bryr jag mig inte ett dugg om, huvudsaken är att både vi och barnen mår bra! 

Det är ett par starka tjejer vi har här hemma. Redan på BB började dom lyfta på huvudet och nu är dom så starka i nacken att dom orkar lyfta upp huvudet och vrida det från sida till sida när dom ligger på mage. 

När man håller dom mot bröstet klarar dom att hålla huvudet upprätt i flera minuter.

 

När jag och tjejerna var hos mamma och pappa onsdag förra veckan hade jag Nea liggandes på mage på skötbordet, helt plötsligt vände hon sig från mage till rygg! Jag blev så överraskad att jag ropade på mamma, haha. 

 

Våra underbara tjejer!

Det blev tjejernas första tur till lekparken (som ligger ungefär en kilometer hemifrån) och Simon var ivrig att visa dom hur det går till ;)

I veckan hade  vi både bil- och barnbesiktning. Igår inledde vi veckan med att besikta bilen, för första gången i vår ägo.

 

Idag var vi på enmånaders kontroll på BVC. Båda tjejerna fick MVG stämpel - dom växer som dom ska och väger nu..

Båda tjejerna följer kurvan utmärkt och följer med blicken. 

Eftersom tjejerna vägde under tre kilo när dom föddes har vi gått på vikt kontroll en gång i veckan på BVC, dom har hela tiden gått upp bra i vikt och följer sin kurva. Men nu slipper vi fortsätta med så täta kontroller och kan istället gå på kontroller som vanligt. Det innebär att det blir första läkarkontrollen till veckan.

 

När dom var nyfödda och sov nästan hela tiden gick det ganska bra, men ju äldre dom har blivit desto mer protesterar dom. 

Jag har provat allt, (givetvis att dom alltid är nyätna och nybytta) gå sakta, gå fort, gå där det guppar, gå där det inte guppar, med och utan tutte. Det enda jag kommit fram till är att Lise vill att det ska gå fort och Nea vill att det ska gå sakta (aningen svårt att kombinera). 

Sen är det ju så att om den ena börjar slumra till och den andra börjar skrika så skriker snart båda.

Jag kan säga att jag gått en hel del promenader när dom skrikit nästan hela vägen, antingen var för sig eller tillsammans. Men jag har gett mig tusan på att dom ska vänja sig vid vagnen så jag fortsätter promenera.

När jag är ensam med dom, när Adam börjat om att jobba, kommer ju vagnen vara enda sättet att söva dom samtidigt så jag hoppas dom vänjer sig.

Herregud vad presenter vi fått sedan vi fick Nea och Lise :) 

Visst vet jag att man brukar få lite saker, mest kläder, men jag hade aldrig förväntat mig att få så mycket. Det har varit en strid ström av människor som hälsat på och haft med sig paket, men det har även kommit en del grejer i brevlådan, från Sundsvall, Göteborg, Laisvall och Jönköping.

 

Därför vill jag passa på att säga att jag har världens bästa!

Eftersom vi ändå pratar syskon måste jag ju säga att jag ju har världens bästa brorsa också!

Idag blir tjejerna en månad! Galet hur fort tiden går - och hur fort dom utvecklas :) 

 

Alla som jag pratat med (som har tvillingar) säger att första året är en pärs men att det sedan blir lättare och sen kommer dom alltid att ha någon att leka med och dom kommer ha så roligt tillsammans. Jag längtar redan tills det där första året har passerat ;) 

 

Om man inte själv har tvillingar kan man inte förstå vilken påfrestning det är. Givetvis är alla barn olika och mer och mindre nöjda men tänk er att ha två som skriker eller en som sover och en som är vaken nästan hela tiden eller två som är vakna och missnöjda/bara vill bli burna i fyra timmar (ja, det händer ganska ofta hos oss - nästan varje kväll) jag och Adam kan inte ens hjälpa och avlasta varandra eftersom båda är upptagna med var sitt barn. Eller när den ena just håller på att somna efter timmar av vakenhet och den andra börjar skrika så den första helt plötsligt är klarvaken igen.

 

Men trots allt detta är Nea och Lise det bästa som hänt oss och vi älskar dom över allt annat! 

Jag och Lise åkte till Boden tillsammans med mamma och pappa idag medan Adam och Nea var hemma.

 

Vilken dag vi har haft! Så härlig. 

 

Vi har plockat jordgubbar, staplat ved, promenerat och ätit god mat. 

Vilken lycka att bo på en jordgubbsodling. 

 

Jag han med att plocka nästan tre kilo jordgubbar och mamma plockade lika mycket :)

 

Mamma hade med barnvagnen som jag och mina syskon hade när vi var små eftersom vi lämnade tvillingvagnen hemma med Adam och Nea. Men vilken vagn alltså! Om jag bara hade ett barn skulle jag inte vilja ha en ny vagn, jag skulle använda den där. Så skön att köra och så lätt den går, dessutom rymlig som tusan. Enda nackdelen är att den är lite stötig när man går på grus.

Mamma, pappa och Maria staplade in den sista veden medan vi var iväg. Skönt att få det gjort också.