När jag skulle ut och träna Hickory hände det någonting. Han blev rädd och jag trillade av. Helt plötsligt hade jag en skenande häst med vagn och allt efter träningsslingan. Han sprang ett varv och sedan bestämde han sig för att ta och undersöka millitärvägarna och skogen som finns här runt omkring. Jag och Carro kastade oss in i bilen och körde efter. Tack vare att han sprang efter en grusväg kunde vi föja spåren. Efter vad som kändes som en evighet, där alla möjliga tankar hade hunnit fara genom mitt huvud, hittade vi honom längst upp efter en skogsväg. Han var nu på väg att klättra upp för sandbranten mot ett kalhygge. Jag kastade mej ut ur bilen och började ropa på honom. Som tur var vände han om och kom ner för branten igen. När jag kom fram till honom var han blöt i svett och så klart jättetrött. Vi stor där i sanden han och jag när han plötsligt fick för sig att vända sig om. Vagnen välte och hästen fick panik! Han fick skacklarna mellan bakbenen och försökte med alla möjliga medel ta sig därifrån. Jag hängde som en vante i tömmarna och tänkte att om han ska ta sig lös från mej så får han f*n i mej springa över mej först, jag släpper inte taget om han! Tillslut efter mycket bråk, en och annan spark och en häst över benet lugnade han ned sig. Vagnen stod på kant och selen hände på trekvart. Jag började med darriga händer att försöka lossa selen som satt som om den vore gjuten på hästen. Så småningom lyckades jag lossa alla remmar och hästen var fri. Vi lämdade sele, vagn och min bil på skogsvägen och började traska hem. Jag ringde efter Adam som kom med transporten, så hjälpte han mej att packa in häst och vagn med alla tillbehör så åkte vi hem.
Ett riktigt roligt äventyr tyckte Carro, jag vet inte om jag riktigt håller med..
Väl hemma var det dags att undersöka hästen, han verkar inte särskillt svårt skadad, även om bakbenen är det som tagit mest stryk med skrapsår och tramp. Han är dock lite svullen i båda bakbenen idag.
Det var inte förrän i går kväll när jag kulle gå och lägga mej som jag började känna efter hur min egen kropp kändes. Mörbultad! Jag har inte kunnat sova i natt på grund av ruggiga ryggsmärtor (funderar på om ett revben fått sig en smäll för det är bara vänster sida som smärtar, speciellt när jag spänner ut bröstkorgen och tar djupa andetag eller när jag sträcker ut vänster arm), jag kan inte vrida högerfoten upp eller ner och jag har några riktigt fula blåmärken på vänster arm och axel. Men detta är sår som läker och det viktigaste är att ingen blev mer skadad!