Det känns så sjukt skrämande men också himla kul förstås. Ju mer det har närmat sig ju mer har jag skjutit på det, det blir bara jobbigare och jobbigare ju närmare punkten att spika ritningen vi kommer. Nu ska vi liksom bestämma exakt hur vårat hus ska se ut och dom fel vi gör kommer vi att få leva med resten av livet.. Förstår ni vilken uppgift?

Har jag nu tänkt på allt? Kommer det att bli perfekt? Givetvis har vi inte tänkt på att och givetvis kommer vi göra saker som vi sedan önskar att vi gjort annorlunda - men vi kan bara hoppas att felen blir så små att vi kan leva med dom.

Idag har min morbror varit här och gått igenom tomten med oss (det är ju inte bara ritningen som ska bli bra, vi måste ju placera huset på tomten också. Det om något är ett sjukt stort ansvar, tänk om man ångrar sig - det går ju inte att vrida huset några meter åt vänster när man väl gjutit plattan. Köper man ett gammalt hur så får man liksom bara acceptera läget - det är inget man kan göra något åt, men vi har ju världens möjlighet att påverka precis allt!).

Dan har också kikat på ritningen vi har gjort så nu ska han rita den "riktiga" ritningen. Den slutgiltiga. 

Önska oss lycka till!