I helgen märkte jag hur mycket jag svällt de senaste dagarna, fredag kväll när jag klädde av mig hade jag djupa spår efter strumpor, byxor och trosor. Även fingrarna var tjocka som korvar. Anade ju att jag gått upp lite så jag vägde mig lördag morgon - det visade sig att jag ökat 2kg på fyra dagar! Lite väl mycket tyckte jag, framförallt eftersom risken för havandeskapsförgiftning är större för mig. Jag tillhör tre (!) av riskgrupperna att drabbas, första föderska, tvillinggraviditet och har en mamma som haft havandeskapsförgiftning.

 

För att få kontroll på läget åkte jag in på jobbet för att kolla blodtrycket och urinprov. Trycket hade stigit ytterliggare lite till 140/80 och det fanns spår av protein (äggvita) i urinen. Inte så farligt alltså men det kunde ju vara något på gång, ringde därför till 1177 för att få råd. Sköterskan tyckte att jag skulle ta det lungt och vila resten av helgen och kontakta min barnmorska på måndagen. Om jag skulle få huvudvärk eller flimmer för ögonen skulle jag åka in.

 

Helgen gick bra och inga konstiga symtom dök upp, så på måndagen ringde jag min barnmorska som ville att jag skulle komma in ett par timmar senare för ytterliggare kontroller.

 

Hos barnmorskan såg allt bra ut, blodtrycket 135/70 och det når inte gränsen för att kunna ställa en diagnos - övertrycket ska vara högre än 140 eller undertrycket högre än 90. Totalt har jag nu gått upp 9 kg under graviditeten. Vi diskuterade även min arbetssituation - jag vill ju gärna fortsätta arbeta så länge som möjligt men inte till vilket pris som helst förstås. Barnmorskan tyckte att jag kunde fortsätta arbeta om jag orkade, under förutsättning att jag skulle ta det lungt på jobbet, gå och vila om det blev stressigt och direkt sluta jobba om blodtrycket börjar stiga.

 

När jag ändå var på mottagningen passade vi på att ta veckans kontroller (hade ju igentligen en tid på fredag). Eftersom mitt blodvärde stadigt tickat nedåt tog vi venprover och även ett järnvärde. Blodvärdet låg på 116 och ferritinet på 46 (ska ligga över 13) så jag ska fortsätta knapra dubbla dosen järntabletter.

 

Vi lyssnade så klart på bebisarnas hjärtljud som slog lungt och stadigt på 148 slag/min. För första gången mätte vi även SF måttet- jag ligger ju lååångt högre än normalkurvan (eftersom den baseras på en singelgraviditet) och enligt kurvan är magen (storleksmässigt) i V 32, trots att bebisarna "bara" är i V 25.

 

På torsdag är det dags för UL på specmödra igen och veckan efter nytt barnmorksebesök för kontroll av blodtryck och urin. Kommer alltså hädanefter gå på kontroll en gång i veckan.