Jag har alltid tänkt att jag inte vill veta vad det blir för kön på barnen. Innan jag var gravid och medan jag trodde att det bara var en liten krabat i magen var jag helt inställd på att bli överaskad på förlossningen. Adam har varit av helt annan åsikt, han vill ha kontroll och veta vad det kommer att bli.

 

Medan vi väntade ett barn (innan vi visste att det skulle bli två) lyckades jag övertala Adam om att vi inte skulle kolla könet på h*n på ultraljudet. Men när vi fick veta att det faktiskt skulle bli två ändrade jag inställning, det (allt) känns helt plötsligt så mycket större! Jag menar, HERREGUD vi ska få två barn på samma gång! Det är ju helt fantastiskt. Och givetvis så mycket mer oroande.

 

Men nu har vi bestämt oss i alla fall, vi vill veta om det är två flickor eller två pojkar där inne och på onsdag nästa vecka är det dags för ultraljud. Hurvida vi ska berätta för alla andra vilket kön det är på våra små bebbar återstår att se, Adam är som vanligt mer hemlighetsfull och tycker att vi ska behålla det för oss själva medan jag inte tycker det spelar så stor roll om andra får veta ;)

 

Nåja, vi har ju några dagar på oss att fundera.