Kluven.
Jag hade en klump i magen direkt jag vaknade på morgonen. Det första jag tänkte när jag ordnade frukost var; jag är inte gravid längre. Jag bestämde mig för att ändå åka på jobbet idag. Jag hade verkligen sett framför mig att det skulle vara som vanligt, att jag skulle kunna pressa in mina tankar längst in i huvudet medan jag var på jobbet, att allt skulle vara som förut, men det ver det inte. De sista trappstegen till avdelningen var blytunga, direkt jag kom in på expiditionen började tårarna rinna igen. Så jag åkte hem..
Det låter töntigt men det känns som att jag bara gräver ett stort svart hål som jag till slut kommer att ramla ner i. Jag orkar inte vara på jobbet och engagera mig i någon annan än mig själv just nu, jag vill inte vara hemma, då går jag bara runt och vill ha något att göra men jag orkar inte ta mig för något. Jag är inte van att vara så här.. Jag vill inte vara ensam men samtidigt vill jag inte vara med någon.
Jag ska tvinga mig att städa lite idag, tror att det kommer att göra mig gott. Adams föräldrar kommer ju imorgon.
Kommentarer
Trackback
