Igår plingade det på dörren, både jag och Adam tittade på  varandra, vi väntade ju inget besök eller? Det var bara brorsan som var ut och körde med crossen som hade fått den fina iden att hälsa på. Han blev kvar ganska länge, vi såg film och käkade godis. När han åkte så höll det på att skymma, klockan var väl runt halv 10. Jag visste att han hade lite soppa i tanken så jag erbjöd honom mitt tankkort, men han skulle klara sig hem sa han. Okey, men det var ju bara ringa om det var något.. självklart så hade han ju ingen telefon med sig, haha.
Ungefär en halvtimma efter han farit ringde mamma och var på krigsstigen! Och hur kunde han fara så sent när det inte finns något lyse på crossen?
Jaja, jag och Adam gick och la oss. Klockan 11 ringde min telefon, Havsbadet. Vad vill dom? Det var ju Peter. Kan du komma och hämta mej. Jag sa bara okey, så la jag på och gick ut i bilen. Skit, började jag ju tänka, han har väl inte krachat? Eller åkt fast? Kanske bara soppatorsk?
Väl vid havsbadet kom han gående utan cross på vägen.
Tydligen luftfiltret eller nått sånt som pajjat på vägen hem. Så han hade stått typ en halvtimma och försökt få igång crossen, sen hade han gett upp, rullat in den i skogen och promenerat till havsbadet för att ringa mej.
Vi åkte till Grundvik och hämtade släpet för att få hem crossen. Vilken kväll!

Det enda positiva vi kunde komma på var att mamma inte var så arg längre eftersom hon hunnit bli orolig eftersom det dröjde så länge innan nån kom hem.